Tja, gott folk (om det nu finns några som läser det här), då var det dags igen. The Boss in town. Och då är det ju också dags för alla proffstyckare att lägga bort objektivt omdöme och hänryckas, försiktigt uttryckt. Dock inte, som sig bör i dessa mellan hägg och syréntider, av blomsterprakten utan av ett gäng allt rundare gubbar som tydligen vet hur man kan leverera nostalgi. Samma förpackning år efter år efter år. Inget fel i det, i och för sig. Lite tut i luren, rusk på axeln och proffstyckarna gråter sina tangentbord hala av lyckotårar.
Man kan följda allt minut för minut, det är livebildextra och, gu'bevars, expertkommentarer (experterna är de som sitter och lipar av lycka eller slår knut på sig själva in search of ridiculous headlines). Man skulle kunna tro att det handlade om att man landade på Mars eller liknande och inte samma gamla tre (OK, kanske fyra då) ackordslåtar spelade för femtielfte gången av allt gaggigare gubbar. På tal om Mars; Is there life on Mars?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar